Ett stadsbyggnadsprogam för Varbergs kommun

Flera intensiva veckor med många långa dagar är nu till ända. Jag jobbar med ett stadsbyggnadsprogram för Varberg. Det ska sätta riktlinjer för var i staden man ska få bygga på vilket sätt. Det vill säga en hel del frågor som spelar stor roll för människors vardag och stadens utveckling.
Hur höga hus får man bygga på olika platser och hur ska de utformas?
Hur mycket ska nya byggnader anpassas till den befintliga miljön och på vilket sätt?
Vilka hus eller områden ska bevaras, på vilket sätt, och varför?

Under hösten har de fem arbetsgrupperna med totalt ca 25 tjänstemän från olika avdelningar och förvaltningar inventerat staden och försökt beskriva olika aspekter och värden i både delarna och helheten.
Efter julledigheterna var det dags för alla arbetsgrupper att presentera sitt resultat för varandra och därefter följde ett intensivt arbete med att försöka få ihop alla delar till något begripligt att sammanfatta. Därefter följde dialogträffar för att förmedla detta. Först en dag med politiker från byggnadsnämnden och kommunstyrelsen, därefter en kväll med en referensgrupp av olika företagare och föreningar, och slutligen en stadsvandring med en grupp medborgare på lördagen.
Jag ansvarade inte för planeringen av dessa, men de innebar ändå många kvällar. Direkt efter medborgardialogen på lördagen åkte jag vidare norrut för att passa på att hälsa på familj en dag innan två dagars konferens i Stockholm om förtätning i stadsbyggnad var nästa anhalt. Intressanta exempel på hur hållbart stadsbyggande och förtätning hanteras i olika kommuner över hela landet, och inspel om en mängd olika aspekter att hantera för att planera framtidens städer.

Efter konferensen fick jag en studiedag tillägnad den projektledningskurs vi traineer läser på Halmstad Högskola. Eftersom jag jobbar i ett brett projekt som nu ska ha kommit ungefär halvvägs upplever jag att kursen och kursmaterialet kommer väl till pass och blir ett stöd i att reflektera över hur vi i projektgruppen styr projektet nu och hur vi kan göra det bättre, liksom hur vi fungerar som individer och som grupp.

Efter den lilla reflektionstiden under studiedagen var det bara att kasta sig tillbaka i arbete med den sista planeringen inför två workshops och en inbjuden föreläsare som jag var ansvarig för veckan därpå. Igen med politiker, referensgrupp och alla involverade tjänstemän. Jag hade en fantastiskt bra workshophållare till min hjälp, men det var ändå mitt ansvar att se till att vi höll rätt fokus, ställde rätt frågor och tillhandahöll rätt verktyg. Med så många människor involverade blir en del av jobbet att hantera och göra avvägningar mellan alla människors olika viljor och åsikter. De båda halvdagsworkshoparna skulle inledas med en föreläsning av en forskare från Chalmers arkitektur. Alltihop krävde också koll på en hel del logistik med att rätt material och personer befann sig på rätt plats vid rätt tid, att lokaler var bokade, att all teknik fungerade och att fika och kolhydrater fanns tillgängliga på rätt tid i programmet. Programmet i sig behöver också fungera och jag behöver veta vad jag ska säga när i mina delar av presentationerna. Förutom det visste jag också att jag efter alla workshops nästan inte skulle vara på mitt kontor alls de närmaste veckorna, och därför borde försöka se till att inget annat ogjort låg kvar. Till min stora glädje gick allt bra. Många verkade nöjda med både föreläsning och workshop, och vi fick in mycket idéer och tankar att arbeta vidare med.

Direkt efter den sista workshopen sprang jag vidare för att inleda en mindre utbytesperiod med olika dagar på olika avdelningar och där är jag nu. I vanliga fall jobbar jag på planavdelningen på stadsbyggnadskontoret, men nu har jag fått tillbringa en dag med Trafikavdelningen och lite mer än två dagar med Offentliga rummet.

Det har varit fantastiskt kul och lärorikt att se allt som händer runtomkring och efter de detaljplaner som skapas på min avdelning. Alla har varit otroligt omhändertagna och positiva till att få visa hur de jobbar, och jag har nu 10-20 personer till som jag vet att jag kan fråga när jag behöver svar på sådant just de är bra på. En del är redan involverade i stadsbyggnadsprogrammet, och vet vem jag är, men nu har jag också fått veta vad de är bra på och vad de kan bidra med.

När veckan så till slut var till ända, insåg jag plötsligt att jag igen missat att skriva mitt blogginlägg, och en titt i kalendern sa mig att det dessutom var förra veckan det skulle varit gjort. Nu är det gjort och, ja, bättre sent än aldrig, eller?