Vad säger lagen?

 
Om någon tror att juridiken är tråkigt så kan jag meddela att den är väldigt intressant och roande. Jag tänkte dela med mig av utdrag från de mest kända texterna och visa på den historia som finns i den svenska lagboken. I byggningabalken kan man bland annat läsa följande.
 
12 kap. Huru svin må i ollonskog släppas
1 §
Äga flere ollonskog samman; då skola de i rättan tid sig förena, huru många svin där kunna födas, och släppe sedan var in efter ty, som han del i skog äger. Släpper någon flera in; haven de andre våld att taga dem upp, [och han böte en mark för vart svin,] och skadan åter. Äger han ej själv så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras svin för lega intaga. Gör han det ej; då må de andre hans del saklöst nyttja.

2 §
Var som tager annans svin för lega, skaffe dem åter, eller gälde det de värde voro, då de togos emot. Gitter han visa, att de av sot dött, eller förkommit av annan händelse, och finnes han ej hava varit där vållande till; vare saklös. Samma lag vare, där boskap för lega till bete eller foder tages

21 kap. Om bi
1 § Flyga bi bort i annans skog, och följer ägaren dem till stock och hål, märker samma träd, och giver det byamän tillkänna; have ingen våld honom dem förtaga. [Haver bisvärm satt sig i bärande och fridlyst träd; då skall den stockas, och ej träd huggas, eller spillas, vid bot, som i 13 kap. är sagt.] Är den i annat träd; hugge neder, och tage bi sin saklöst.

2 § Hittar man bi å egen bolstad, eller den han äger lott i; vare hans, som hitte. Är det landbo; njute han tridjung, och jordägaren två lotter. Hittar man dem inom annans hägnad; njute ingen lott därav: hittar man dem utom hägnad, i annans skog och mark; äge tridjung, och jordägaren två lotter. Säga tvenne sig samma bi hittat; njute han denna hittelön, som först lyste. Om den, som å annans ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om den, som med mat och bete till sig lockar annan mans bi, urskils i [missgärningsbalken].


22 kap. Om den, som sårar eller dödar annans fä eller hund, och om någon köper eller säljer sjukt fä; så ock om fä eller hund skadar annans fä

1 § Slår man annans fä värre, än man ville, då man det ur sina ägor och hägnader driver eller intager, och dör det därav; give honom jämngott igen, eller dess fulla värde. Dör det ej, utan varder sargat; tage det hem till sig och läke. Varder det lamt och lytt; behålle det själv, och give ägaren olytt igen, eller dess värde.


2 § Sargar man med vilja annans fä annan tid, eller då man det intaga vill; läke det såra, [och böte fjärdung av dess värde]. Är det häst, oxe eller ko; sätte ock genast så gott fä i stället till hans bruk och nytta. Bliver det fä friskt, som förr; tage var sitt åter. Dör det, eller varder lamt eller lytt; gälde åter jämngott [,och böte, som sagt är].

3 § Dräper man med våda annans fä, som ätas kan; betale värdet, och behålle det fä själv. För annat fä, som ej matnytt är, gälde fjärdung av ty det värt är.
 
Som ni märker är det inte direkt skrivet på modern svenska och är inte helt enkelt att tillämpa idag. Hur ofta tror ni att de här bestämmelserna tillämpas? Hur ofta har ni en tvist som rör svin? Håller ni koll på era bin så ni inte förlorar äganderätten? De flesta kapitel i byggningabalken har ersatts av moderna lagar, men några delar är alltså inte upphävda. En del av bestämmelserna har fortfarande ett visst intresse, även om de flesta nog kan sägas sakna större praktiskt betydelse idag.
 
Trevlig helg och lagtolkning!
 

Lämna ett svar