Det tog inte lång tid innan jag fick svårt att besvara den frågan. Det är många bollar i luften, vilket ibland ger mig väldigt kort tid att fundera över vad jag har hunnit med under dagarna. Det är ständigt små puckar som ska hanteras mellan de större.
För att besvara frågan om vad jag faktiskt gör på mitt jobb så kräver det en stunds betänketid för att hitta orden. Ibland är det svårt att förklara vad jag gör. Först och främst för att det är så varierat, men också för att jag (sakta men säkert) är på väg in i det stadiet där jag faktiskt bara ”gör”.
Så, vad gör jag då? Sen sist har jag bland annat suttit med på driftnämnden, pratat på chefsmöte, varit på studiebesök i verksamheten, gått på utbildningar för nyanställda, introducerats för 1177.se, lagt ut nyheter på intranätet och deltagit på projektgruppsmöte om att sjukhuset i Halmstad fyller 100 år 2015. Utöver detta är jag involverad i tre större projekt. I dessa kan man säga att jag har ett större ansvar för att driva de framåt – med stöd och handledning såklart. Mina arbetskamrater visar ett förtroende för mig och det verkar inte finnas några tvivel på att jag kommer att ”ro projekten i hamn.”
Jag kan dock inte hjälpa att jag Ibland känner mig som en otroligt påfrestande kollega. Jag springer fram och tillbaka mellan rummen, mailar hit och dit och ringer lite då och då. Jag önskar inspel, förslag och konstruktiv kritik. Ibland behöver jag bara ett ja eller ett nej. Och det får jag, vilket jag är enormt tacksam för. Detta beteende har dock tenderat att minska med tiden. För ju säkrare jag blir i min arbetsroll och i hur Hallands sjukhus fungerar, desto enklare tar jag också beslut i de projekt jag är involverad i. Efter två månader på traineeprogrammet och Hallands sjukhus kan jag redan se hur jag har utvecklats. Och det är häftigt.
/Johanna Karlsson, kommunikatör, Hallands sjukhus, Region Halland
Läs även Johannas tidigare blogginlägg:
”Då och nu – en sjukhusreflektion”