Då och nu – en sjukhusreflektion

Äntligen i gång! De tre första dagarna i septembermånad spenderade jag och mina traineekollegor på Steningegården. Sammanfattningsvis bestod dagarna av teambuilding, matlagning och information. Just nu känns det som om vistelsen i Steninge ägde rum för flera månader sedan. Därför får ni ta del av reflektioner från den plats jag spenderar cirka 70 % av min tid i traineeprogrammet – Hallands sjukhus.

Jag klättrade inte i träd när jag var liten. Jag åkte aldrig inlines utan skydd eller byggde kojor i skogen. Jag trampade aldrig snett och bröt aldrig några ben. I värsta fall stukade jag handleden efter att ha halkat på gatan i vintertid. Som resultat av detta så hamnade jag heller aldrig på sjukhus. Jag fick aldrig komma till skolan med gipsad arm eller staplandes på kryckor. Jag var aldrig häftig i andra barns ögon, för jag valde alltid det säkra alternativet. Många år senare sitter jag här, på ett sjukhus. Fysiskt sätt så är det på tre sjukhus som jag har min arbetsplats, men som organisation är vi alla en och samma förvaltning – Hallands sjukhus. Jag spenderar upp till 40 timmar i veckan på en plats jag nästan aldrig besökte som barn. Nu kan jag förstå varför mina klasskamrater tyckte det var coolt när en vän dök upp med bandage eller gipsat ben. Dock är det viktigt att understryka att det idag är spännande på ett helt annat sätt än vad man tyckte som barn. För som vuxen imponeras jag av att en så stor organisation, med runt 3 500 medarbetare, kan fungera varje dag och natt, året om. Självklart finns det alltid rum för lyhördhet, utveckling och förbättring. Det förnekar jag inte. Men det är rätt många människor som ska vara på rätt plats dygnet runt för att hålla organisationen på fötter. Därför kan jag heller inte förneka att jag tycker det är häftigt att det fungerar. Hallands sjukhus är en förvaltning i Region Halland som består av flera områden, flera mottagningar, flera avdelningar och flera kliniker. Det är en stor organisation, och komplex. Svår för mig som nyanställd att förstå mig på genom att plugga in namn och ansikten, arbetstitlar och organisationsuppdelningar. Ibland känner jag mig lite extra förvirrad, men då tänker jag ”det är tur att jag får möjlighet att lära mig detta som trainee”. För som trainee finns det tid för reflektion ibland, och det är nyttigt både för mig själv och förhoppningsvis även för Hallands sjukhus.

Det tog tre dagar i Steninge med mina traineekollegor och två dagar på Hallands sjukhus – sen visste jag. Det kommer bli 16 månader av kunskap, utveckling och glädje på traineeprogrammet. Bättre än jag hade kunnat ana när jag skickade in min jobbansökan i februari 2014.

Lämna ett svar